mimpansjolund

Gick upp och kände mig okej i morse... Seg men ändå rätt pigg :) Åt och fixa och allt gick bra :)
När jag va klar och precis skulle gå kom jag på att jag skulle sitta i repan idag så fick gå å leta kläder ;P
Sen kom jag ut och de snöa... SUCK!

Men kom iväg trots att det blivit jätte halt och halvt somna på bussen och det hade ju varit en okej morgon...
Hinner sätta ner båda fötterna på marken när jag går av och nästa jag kommer ihåg är hur jag slår näsa och resten av ansiktet rakt ner i isen och gruset... Känndes som näsan bröts...
Blev jätte rädd och de gjorde svin ont så skrek och grät som en galning xD
Sen kom busschaffören ut och höll i mig och ringde vårdcentralen...
Det hade stannat en kvinna längre bort som kom fram och körde ner mig dit, en riktig ängel!
När vi kom dit hade dom ju typ inte börjat så vi gick in nån konstig väg men träffa en sköterska som la ner mig på en säng och tvätta lite :) först tyckte hon att jag kunde åka hem igen men sen började jag må illa så hon la mig ner och sa att doktorn skulle kolla ändå :P Så fick ligga där å vänta men sen så kolla han och tyckte väll att de såg okej ut :)
Dom tyckte jag skulle åka hem och lägga mig men jag mötte christoffer och så gick vi sakta mot skolan :)
Ströck kläder och sen hade vi projekt :)
Gud va det har ringt under dan :P

Linus e här :D:O eller ja nu e han här för andra gången och han står och härmar en ko... Han kom på att dom tydligen hade 4manliga könsorgan xD le och nicka xD

Men nu hoppas jag på att klockan snart e tre för då ska jag hem och lägga mig! Ont i huvudet har jag oxå....

IDAG BLEV JAG ÅTERIGEN PÅMIND OM ATT MAN MÅSTE LEVA MEDANS MAN GÖR DET!

Jag har fått det visat för mig innan men idag var det verkligen jobbigt! När mormor och farmor dog var det "lättare" att acceptera, dom hade haft ett långt och bra liv. Dom hade barn, barnbarn och dom hade gjort det dom ville.
När min 15åriga kusin dog idag med en hjärntumör går det inte alls lika lätt!
Hennes liv hade ju knappt börjat!
Hon kommer aldrig få uppleva det vi kommer...
Det känns så overkligt allting, hur kan hon bara vara borta?
Nej fy... Det går verkligen inte in i huvudet, om det nånsin kommer göra det..

Mamma och pappa kom hem och skulle berätta de, mamma krama mig och pappa prata.
Han sa att det hemska hade hänt, att hon hade dött i morse.
Jag bara kolla på honom och tänkt att han skojar, det värsta skämt jag varit med om men det kunde ju inte vara sant! Hur skulle hon bara ha kunnat försvinna?!!
Men samtidigt som allt det här flög genom huvudet så såg jag ju att han va ju allvarlig, de han sa va sant men det gick verkligen inte in. Har fortfarande inte fattat att det hänt!

Men nu ska jag ta och lägga mig och gråta lite tilll, får se hur det känns i morrn.
Lika säkert men man brukar må bättre efter lite sömn!

Får jag be om en grej ?! Om du har möjlighet att hjälpa till, men en hjälpande hand till den som är sjuk eller genom en summa till cancerforskning så hjälper det! Den minsta grejen kan förändra någon annans liv.
Det behöver egentligen inte vara bara med cancer utan rent allmänt.
Hjälp varandra, vi kan rädda liv tillsammans!

SÅ, LEV LIVET NU MEDANS DET FINNS!
DET KAN FÖRSVINNA BARA SÅDÄR!
TA VARA PÅ VARENDA DAG OCH LEV DEN SOM OM DET SKULLE VARA DIN SISTA!
INGEN ÅNGER!


Kom ihåg:
LIVET ÄR EN KLÄTTRING, MEN UTSIKTEN ÄR GANSKA BRA! ;)

Tack för att du tog dig tiden att läsa

//Mimmi
som saknar sin kusin Angelica massor <3